22 feb. 2017

Kaksikielisyys - Tvåspråkighet


Edellisen postauksen innoittamana päätin julkaista uudelleen tämän reilu kaksi vuotta vanhan postauksen kaksikielisyydestä. Nyt kaksi vuotta myöhemmin tämä kielikysymys herättää edelleen paljon keskustelua ja mietteitä niin blogin kuin jokapäiväisessä arkielämässä. Blogiin on myös liittynyt paljon uusia lukijoita näiden kahden vuoden aikana enkä usko kaikkien tätä postausta lukeneen. 

Förra inlägget påminde mig om det här två år gamla inlägger om tvåspråkighet. Nu två år senare är den frågan fortfarande aktuell, inte bara här på bloggen utan också i vardagen. Bloggen har fått flera hundra nya läsare sedan 2015 så jag tror det finns flera som inte har läst det här.


Blogi kahdella kielellä En blogg på två språk

Ajatus kahdella kielellä bloggaamisesta lähti liikkeelle ihan loogisista syistä. Muutin Ruotsiin joten luonnollisesti lähipiiriini kuuluu paljon ruotsinkielisiä. Suurin syy oli kuitenkin ehkä se, että vuokrahevoseni omistaja oli täysin ruotsinkielinen. En tiedä kuinka paljon "vieraita" ruotsinkielisiä lukijoita blogillani on - ei varmaankaan kovin montaa (?) sillä en vieläkään osaa/tiedä missä ruotsalaiset mainostavat blogejaan. Ja nyt vuonna 2017 olen edelleen pihalla ruotsalaisesta blogikulttuurista :D.

Kahdella kielellä bloggaaminen on kyllä rehellisesti sanottuna haasteellista. Välillä en osaa suomentaa jotain ajatusta tai sanaa luontevasti, tai päinvastoin joskus päähän tulee joku tosi hyvä suomalainen lause mitä en taas osaa kirjoittaa yhtä nasevasti ruotsiksi. Yliopiston käännöskurssilla opetettiin sanasta sanaan kääntämisen olevan usein lähes mahdotonta joten tärkein asia on kääntää ajatus oikein. Olen myös huomannut kirjallisen suomenkieleni huonontuneen aika lailla jos vertaa muutaman vuoden takaisiin postauksiin. Tähän ei auta kuin jatkaa suomeksi kirjoittamista! Rasittavinta on ehkä se, että postauksien kirjoittamiseen kuluu melkein tuplamäärä aikaa ja otsikoiden keksiminen on ihan hirveän hankalaa! Vaihtelen suomen, ruotsin ja englannin välillä. Silloin tällöin otsikko on sekä suomeksi että ruotsiksi. En yhtään tiedä mikä on paras tyyli, joten jatkan näiden sekoittamista. :)

Det kändes helt logiskt att börja skriva en blogg på två språk. Jag flyttade till Sverige så naturligtvis fanns det många svensktalande bland mina nära. Den största orsaken var nog att ägaren till min medryttarhäst var helt svensktalande. Jag vet inte hur många "främmande" svenska läsare min blogg har - förmodligen inte så många (?) för jag vet fortfarande inte vart man kan annonsera sin blogg på svenska. Och ännu idag 2017 vet jag inte det. :D

Ärligt talat är det en utmaning att blogga på två språk. Ibland kan jag inte översätta en mening till finska eller säga något så att det låter naturligt, och tvärtom ibland kommer jag på en rolig mening på finska men har svårt att säga samma sak lika bra på svenska. Översättningskursen på universitetet lärde mig att det ofta är nästan omöjligt att översätta ordagrant men att det viktigaste är att tanken kommer fram rätt. Jag har också märkt att min skriftliga finska har blivit sämre om man jämför med några år tillbaka. Det är alltså best att fortsätta att skriva på finska! Det jobbigaste är nog att man lägger dubbla tiden på skriva inlägg och det är väldigt utmanande att komma på bra rubriker. Jag varierar mellan finska, svenska och engelska. Ibland är rubriken både på finska och svenska. Jag har ingen aning vilket sätt som är det bästa så jag fortsätter som hittills. :)


Kieli solmussaSpråkproblem

Kun olin juuri muuttanut Ruotsiin minulle sattui aika usein hassuja ajatus- tai käännösvirheitä. Olen mm. innoissani puhunut tallilla vattenboxista (vesikarsina) vaikka se on ruotsiksi spolspilta. Sekoitin puheessani AINA bro/brygga (silta/laituri) ja kyl/frys (jääkaappi/pakastin), näille on mieheni päässyt monesti naureskelemaan ja itse sitten heti väärän sanan möläytettyäni olen ollut vähän nolona mutta minkäs teet. :D Myös pakettiauton ruotsennos oli jotenkin hirveän vaikea sisäistää: ei paketbil vaan skåpbil, eli kaappiauto. Vertailun vuoksi unohdan välillä sanoja suomeksi ja varsinkin siskoni jaksaa kommentoida huvittuneesti miten kuulostan välillä ihan ruotsalaiselta puhuessani suomea. Yritän kuitenkin parhaani tässäkin asiassa.

Aamurutiineihini kuuluu junassa lukea blogeja (jotka ovat suurimmaksi osaksi suomenkielisiä). Monta kertaa mulle on käynyt niin, että unohdan olevani Ruotsissa ja kauhistun kun joku vieressäni sanoo jotain ruotsiksi. :D Sekoitan myös kielen/olinmaan välillä niin pahasti etten tajua luenko suomea vai ruotsia, esimerkiksi Suomessa leffassa käyminen on vähän ärsyttävää kun luen välillä epähuomiossa tekstitykset molemmilla kielillä ja ihmettelen miksi sama asia toistuu kahteen kertaan. Idiootti...

När jag var nyinflyttad i Sverige gjorde jag ofta roliga tanke- och översättningsfel. Jag har bl.a. berättat ivrigt om vattenboxen istället för spolspiltan (på finska vesikarsina=vattenbox). Jag blandade också ofta ihop bro och brygga samt kyl och frys... Min man har fått många bra skratt när jag har direkt efteråt fattat att nej nu blev det fel, men vad kan man göra. :D Skåpbil har också varit ett svårt ord för mig, jag pratade ofta om paketbil vilket är den ordagranna översättningen från finska ordet "pakettiauto". För jämförelse så glömmer jag ibland bort finska ord och min syrra brukar reta mig för att jag ibland låter som en svensk när jag pratar finska. Men jag gör mitt bästa. 

En av mina morgonrutiner på tåget är att läsa bloggar och de flesta är på finska. Det har hänt flera gånger att jag glömmer bort att jag faktiskt är i Sverige och blir förvånad när någon säger något på svenska. :D Jag kan också blanda ihop språket/landet så illa att vissa gånger vet jag inte om jag läser en text på finska eller svenska, t.ex. på bio i Finland är det väldigt jobbigt när jag av misstag läser undertexterna på båda språken och undrar varför dom har skrivit samma sak två gånger. Idiot...


Kaksi äidinkieltä - Två modersmål

Monelle tuntuu olevan hirveän vaikea tajuta, että ihmisellä voi oikeasti olla kaksi äidinkieltä jotka ovat yhtä vahvoja. En vain osaa sanoa onko suomi vai ruotsi mun äidinkieli! Opin kummatkin kielet samaan aikaan yhtä vahvoina ja olen läpi elämäni käyttänyt molempia kieliä. Olen yrittänyt kysyä äidiltäni kumman kielen opin ensin, mutta hänkään ei osaa sanoa. Toki virallisissa papereissani lukee äidinkielen kohdalla ruotsi, mutta ei se mikään absoluuttinen totuus ole. Asuttuani Suomessa 17 vuotta voin kyllä myöntää, että mulla meni muutama kuukausi muuton jälkeen siihen omaksuessani ruotsin ensisijaiseksi arkikieleksi. Välillä tuli hetkiä jolloin en väsyneenä olisi jaksanut puhua ruotsia ja kerran unenpöpperössä olen höpöttänyt miehelleni jotain suomeksi (joka ei siis osaa yhtään suomea). Nyt taas kun suomea tulee puhuttua vain muutaman kerran kuukaudessa (jos edes niinkään usein) on tilanne päinvastainen.

Työelämässä kielen omaksuminen olikin sitten hieman vaikeampaa. Ammattisanasto oli aluksi ihan vierasta minulle ja viralliset keskustelut jännittivät. Pomoni sanoikin mulle hauskasti puolen vuoden jälkeen... "Kun sä aloitit täällä olit aika hiljainen mutta nykyään papatat kuin papupata"

Monelle tulee myös yllätyksenä se, etten puhu suomenruotsia. "Mutta sähän olet Suomesta, miten sulla ei ole ollenkaan aksenttia?" Tämä johtuu siitä luonnollisesta asiasta, että olen syntynyt Ruotsissa ja tietysti sitä kautta oppinut synnyinkaupunkini murteen. En oikeastaan "osaa" puhua suomenruotsia ja yritin sitä pakolla vääntää yläasteen ruotsin tunneilla kun en halunnut olla erilainen... :) Yritän myös aina kertoa suomalaisille ruotsinkieltään häpeäville, että Ruotsi on täynnä erilaisia murteita ja aksentteja eikä kenenkään mielestä ole oikeasti outoa jos puhut norrlänskaa, suomenruotsia tai skånea. Itse asiassa suomenruotsalaisen kanssa on helpompi kommunikoida kuin aidon skånelaisen kanssa. ;)


För många är det väldigt svårt att fatta att någon kan faktiskt ha två modersmål som är lika starka. Jag har väldigt svårt att säga om mitt modersmål är finska eller svenska! Jag lärde mig båda språken samtidigt lika bra och har hela mitt liv använt dem båda. Jag har försökt fråga min mamma vilket språk jag lärde mig först, men till och med hon har svårt att säga. Visst, i folkbokföringen står det att mitt modersmål är svenska, men det är inte den absoluta sanningen. Efter att ha bott 17 år i Finland så tog det några månader efter flytten att svenska blev mitt naturliga vardagsspråk. Ibland var det stunder jag var trött och orkade inte prata svenska, och en gång sa jag halvsovande nånting på finska till min man, som alltså inte kan finska alls. Och nu när jag pratar finska bara några gånger i månaden (om ens så ofta) har situationen blivit helt omvänd.

Det var ännu svårare att använda språket flytande i arbetslivet. Yrkestermerna var helt främmande för mig i början och jag var ganska nervös om jag var tvungen att prata i något "viktigt" sammanhang. Min chef sa lite roligt till mig efter att jag hade jobbar här i ett halv år... "När du började här var du ganska tystlåten men nuförtiden babblar du på som en babian."

Många blir förvånade att jag inte pratar finlandssvenska. "Men du är ju från Finland, hur kommer det sig att du inte har nån brytning?" Därför att jag är förr i Sverige och på så sätt naturligtvis lärt mig den lokala dialekten. Jag "kan" inte ens prata ren finlandssvenska, det var något som jag tvingade fram under högstadiet på svenskan när jag inte ville vara annorlunda... :) Jag försöker alltid säga till finska vänner som tycker det är pinsamt att prata "dålig" svenska, att Sverige är så full av olika dialekter och brytningar att ingen tycker det är konstigt om du pratar norrländska, finlandssvenska eller skånemål. Det är faktiskt lättare att kommunicera med en finlandssvensk än en riktig skåning. ;)



Ollessani 7-vuotias muutimme Suomeen ja menin suomalaiseen pieneen kyläkouluun. Siellä ruotsia puhuva ekaluokkalainen oli kauhistuttava kummajainen ja jouduinkin aika rankan kiusaamisen kohteeksi ala-asteella ja yläasteen alussa. Yläasteiän jälkeen tämä kuitenkin muuttui ja sen jälkeen en ole koskaan kuullut mitään negatiivista kaksikielisyydestä. Päin vastoin, opiskelu- ja varsinkin työelämässä kaksikielisyydestä on ollut pelkästään hyötyä.

Jos joskus saan omia lapsia aion ehdottomasti opettaa heille myös suomen, aivan kuten minun vanhempani tekivät. Enkä ole pätkääkään katkera äidilleni joka pakotti minut lainaamaan vain ruotsalaisia kirjoja kirjastosta. Se on varmasti yksi niistä syistä minkä vuoksi onnistuin pitämään kielitaidosta kiinni asuessamme Suomessa. Kaksikielisyys on rikkaus ja olen todella kiitollinen saatuani sen edun!

Jag var sju år när vi flyttade till Finland och jag började på en liten finsk byskola. Där tyckte dom andra skolbarnen att den svensktalande nykomlingen var en konstig freak och jag blev ganska grovt mobbad under hela lågstadiet och i början av högstadiet. När jag började åttonde klass på ett nytt högstadie ändrades det här helt och efter det har jag aldrig hört något negativt om tvåspråkighet. Tvärtom, det har bara varit positivt när jag har pluggat och varit i arbetslivet.

Om jag får egna barn ska jag absolut lära dem finska precis som mina föräldrar lärde mig. Och jag är inte alls bitter på min mamma som tvingade mig att endast låna svenska böcker från biblioteket. Det är säkert en av de orsakerna som har bidragit till att jag har lyckats behålla språket. Det är guld värt att vara tvåspråkig och jag är verkligen tacksam över att jag har fått den förmånen i mitt liv.



Millaisia kokemuksia sinulla on kaksikielisyydestä tai kielten opiskelusta?

Hurdana erfarenheten har du om tvåspråkighet eller studera språk?

21 feb. 2017

Dags för svensk uppdatering?

Hej alla kära svenska läsare! :) Jag är så hemskt ledsen för att jag inte har skrivit svenska inlägg på länge nu... Så därför tänkte jag ägna ett helt eget inlägg till det! Som ni vet så har jag en gång i tiden varit hyfsat duktig på att skriva de flesta inläggen på två språk. Men tyvärr som alla andra, så lider jag av en kronisk tidsbrist kan man kanske säga och om det tar 30-45 minuter att skriva inlägget på finska så tar det minst hälften av den tiden till att få fram samma budskap på bra svenska utan dumma översättningsfel eller "försvenskningar" som man kanske kan säga. Och när man väl är färdig med det finska så lägger man bara ifrån sig datorn och är nöjd. :D

En bild från höstas som min kollega Jens tog

Vad är det som händer då? När har jag sist skrivit på svenska, shit kommer inte ens själv ihåg. :D Om man söker under hashtagen "dressyr" så kommer det upp ett inlägg från augusti. Aj då. Det var inte alls bra! Jag måste göra en förbättring här. 

Så ja, ni har kanske märkt att det har tillkommit ett nytt ansikte, eller en ny mule här på bloggen. Det är frieserhingsten Rink som jag har varit medryttare till sedan slutet av januari. Han blir fyra år nu i sommar så han är fortfarande en liten bebis som lär sig nytt hela tiden. Jag har ridit han typ två gånger i veckan nu och han har lärt sig jätte mycket på bara några veckor, bland annat att stanna med sitsen och sist gjorde vi väldigt fina övergångar mellan trav och skritt. :) Han lär sig jätte fort och har så mycket potential! Han har också en underbar personlighet haha med sina hyss, sitt iver att göra saker och lära sig nytt men sen är han också jätte snäll. Jag är lite som en hjälpreda till ägaren som hjälper med hans utbildning och så, för i höst ska han åka ner till Tyskland på bruksprov för frieserhingstar och vår stora förhoppning är självklart att han blir godkänd i den tyska stamtavlan!


Rink är också en jätte duktig körhäst!

Med Maaike rullar allt på som vanligt, hon är fin, har utvecklat sig bra under vintern och ska tävlas i dressyr i år igen. Jag ska kanske också starta någon tävling med henne så det kommer bli jätte kul och spännande! :) Nu i vår ska jag rida henne varannan fredag och kanske någon dag extra vid behov. Det jobbiga är att jag flyttade till Haninge i december och hon bor ju på Värmdö, så enkel resa dit är ca fem mil haha men vad gör man inte för en härlig, kär häst. <3


Ja så det är hur hästlivet ser ut just nu! :) Fullspäckat med två härliga svartingar. I privatlivet har det inte hänt något anmärkningsbart, eller ju så klart vi flyttade ju till en förstahandare i Haninge i december. Även om jag gillar Värmdö så har det varit jätte skönt, allt funkar här mycket bättre. Trafiken, pendlingen till jobbet (från nästan 3 h per dag ner till 1,5 h per dag), man har en minuts promenadavstånd till närmaste mataffär (förut hade vi 13 km) och 8 km till stallet... Men förutom det har jag inget speciellt att berätta. :D Längtar så klart till våren, men snart är det mars och sen kan man nästan säga att det är vår.

Ha det gott alla svenska läsare, jag ska ta tag i det här med svenska inlägg igen. <3

Ja hei rakkaat 100% suomenkieliset lukijat, blogi ei tosiaankaan ole muuttumassa ruotsinkieliseksi! Tämä oli vain tällainen "moikka"-postaus ruotsalaisille seuraajilleni, myös vastaisuudessa blogin pääkieli on suomi mutta koitan ehtiä ja jaksaa laittaa mukaan ruotsinkieliset käännökset aina kun aikaa on. <3

I väntan på våren, lite värme och sol från Florida där vi var i januari!

20 feb. 2017

Mitä haluat tietää? Kysymyspostaus!


Perinteinen, vuosittainen, miksikä sitä kutsuisi - kysymyspostaus on taas ajankohtainen! Myös Instagramin puolella on meneillään vastaavanlainen 20 000:n seuraajan (okei, nyt mennään jo 22,3k kohdalla :'D) kunniaksi. Tarkoitus oli vastata kysymyksiin Instastoryn puolella eilen, mutta nuorikko hevonen päätti kokeilla kevätjuhlaliikkeitään vähän enemmänkin ja päädyin sairaalaan tarkkailuun koko loppuillaksi. Vastaukset Instagramin kysymyksiin tulevat kuitenkin tämän viikon aikana! :)

Kävijä- ja lukijamäärät ovat kasvaneet myös täällä blogin puolella aika paljon kuluneen puolen vuoden aikana, wautsi wau ja kiitos kaikille teille lukijoille! :) Siispä ajattelin nyt olevan aika hyvä sauma kysymyspostaukselle. Kiinnostaako sinua ruotsalaisuus, Maaiken ruokinta, Rinkin lempipuuha, valokuvaaminen tai jokin ihan random asia? Kysymyksiä voi laittaa tulemaan viikon loppuun asti ja naputtelen vastauksia teille sunnuntain aikana.